Passion för skåp

Det här skåpet hyser små minnen .

Jag är verkligen tokig i skåp. Om jag råkar få syn på ett fint skåp, i en butik eller på någon loppis, blir jag som i trans. Pulsen ökar och blicken får något vilt över sig. Skåpet är i den stunden mitt och sitter redan på en vägg där hemma. Tyvärr slutar de flesta sådana här skåpattacker i besvikelse, när jag ser prislappen. 

Jag har dock kommit över ett och annat skåp till rätt pris i mina dar och hoppas göra det även i fortsättningen. Mina skåp fyller alla en funktion men framför allt gör de mig glad bara av att de hänger där de hänger.

Här förvaras små vaser.

Det här skåpet har jag fått av min svärfar som förr drev en bilverkstad. Det är egentligen en låda där ett slags mätinstrument av glas legat förpackat. Det var ganska smutsigt och fult men blev fint när jag satte lite färg på det. Inuti satte jag upp några krokar och det används nu som nyckelskåp. Det sitter i vår hall och precis innanför ytterdörren nära till hands.

Detta skåp, som är ett arvegods från mina svärföräldrar, är från 1791. Jag tror att det kommer ifrån Hälsingland. Vi förvarar CD-skivor här i.

Det här fina HUSAPOTEKET är av plåt och jag har tiggt till mig det av mina föräldrar. Vi hade det  i badrummet när jag var barn. Jag minns hur spännande det var att ibland få titta in i det. Att få hålla i febertermometern och beundra Desivonflaskans ljuvliga turkosa färg (man var inte bortskämd med så fina färger 70-talet). Jag minns också doften av Salubrin som mamma duttade på myggbetten. Nu hänger det i vårt kök och fungerar som just ett HUSAPOTEK.