Det var något alldeles särskilt att vakna upp denna morgon. Rummet badade i ljus. Solen hade äntligen tillåtits titta fram. Jag minns faktiskt inte när det var klarblå himmel och strålande sol senast. Bara ett par glimtar har synts till sedan länge länge.
Men nu så blev det fart för tänk om det bara var morgonsol och att det snart skulle det mulna på igen. Och bli så där gråtrist som vanlig. Ut och leta fram favoritstolen och ett hörn. Ett hörn i lä för vinden. För det var attans vilket blåsväder det var. Men det är väl bara en rejäl blåsorkester som kan få bort allt det där tjocka gråa som legat som ett lock över oss.
Som tur var låg uteplatsen i lä för vinden. Det blev en härlig förmiddag njutandes av en kopp kaffe och av upptinande värme. Som från en efterlängtad vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar